Pelle Janzon
När vi häromveckan var på middag hos några vänner och åt Älgentrecôte med tillbehör till varmrätt så berättade jag också om den fantastiskt goda förrätt vi fick: Pelle Janzon. Jag sa då ta jag skulle vänta med recept tills vi lagat den själva och nu är det så äntligen dags. Vi gjorde rätten i två varienter där den ena var det klassiska receptet och den andra i en uppdaterad form med mer ingredienser.
På bilden ovan är en klassisk Pelle Janzon. Rätten består av carpaccio på oxilfe, löjrom, rödlök och äggula. Och så är det hela toppat med lite svartpeppar från kvarn. För att göra carpaccio själv finns lite olika metoder. Vi gjorde så att vi tog fryst kött som fick tina lite och sedan skar vi i så tunna skivor vi kunde. De blev faktiskt tillräckligt tunna reda där men vill man ha dem ännu tunnare går det ganska lätt att fixa. Ta dina tunna skivor med oxfilé och lägg mellan två ark med plastfolie. Sen tar du någonting platt och bankar ut skivorna med, exempelvis en stekpanna. Vi tänkte att vi skulle göra detta men C lyckades som sagt få till riktigt tunna skivor redan i stek ett, så det behövdes aldrig.
Jag tyckte att den klassiska Pelle Janzon var riktigt god men ska nog erkänna att det var ännu bättre när man la till lite fler ingredienser. Så det vi la till på den andra varianten var:
- Carpaccio på oxfilé
- Löjrom
- Rödlök
- Smörstekt toast
- Smetana
- Svartpeppar
Jag som hade tallricken med originalreceptet (och hade bröd + smetana på sidan av) hade ju också äggulan till min rätt. Gulan var rå och jag hade bara blandat om den med en sked så att den gick att hälla över. Det känns lite konsitgt med äggula till den här rätten men jag tycker faktiskt att den passade bra. Överlag var hela rätten riktigt jäkla god och alla smaker passar väldigt bra med varandra. Receptet är ju i princip bara en löjromstoast på en bädd av carpaccio, det är ju egentligen helt självklart att det blir gott!